tomastvivlare

Ikonerna är reflektioner - de återspeglar. En Ikon är inte en bild vilken som helst, en målning som ett verk av en känd konstnär. En Ikon återspeglar - reflekterar - det outsägbara hos Gud. En Ikon säger sannerligen mer än tusen ord och samtidigt har alla Ikoner sin grund i Ordet, Ordet som blev människa, som åt och drack, skrattade och grät, som helt och fullt är människa och därmed är avbildbar som Johannes av Damaskus skrev.

Ordet och konkretionen, lära och liv, går hand i hand såväl för Kristus som för oss. Samtidigt finns något outsägbart med i bilden. Vi kan inte helt och hållet förstå, förklara eller ringa in det mystiska, det vi enbart anar. Vår vilja att begränsa Gud, eller vårt behov av det, är inte detsamma Guds vilja att bli beskrivbar eller ”begränsad” genom sin son Kristus. Det finns två Ikoner som illustrerar detta. Två Ikoner som vi första anblicken verkar ge två motstridiga reflektioner. Den ena Ikonen beskriver Marias från Magdalas möte med Kristus vid graven på påskmorgonen. (se Johannes 19). Maria har efter ett kort samtal förstått att det är Herren som har uppstått. Kristi ord till henne förbryllar: ”Rör mig inte, ty jag har ännu inte stigit upp till min Fader”.

Den andra Ikonen reflekterar mötet mellan Kristus och Tomas ”Tvivlaren”. Till honom säger Kristus: ”Räck mig ditt finger ….. stick din hand i såren”.

Dessa Ikoner handlar inte om samma sak - om att Jesus skulle förbjuda den ena och till och med uppmana den andre att beröra Honom. Grekiskans ord ”Mi mou aptou” har i 1981 års NT översatts med ”Rör mig inte”. Ordets betydelse är större. På italienska = ”Noli me tangere” som det ofta skrivs på Ikonen. I engelskans N R S V är det översatt: ”Do not hold on to me”, dvs. ungefär, kläng dig inte fast, försök inte hålla mig kvar. Då förstår vi också bisatsen bättre: ”… ty jag har ännu inte stigit upp till min Fader”. Det var ännu en sak som Jesus skulle göra - så ”hindra mig inte, håll mig inte kvar”. För Tomas skull var det nödvändigt att få se och röra Jesu sår - endast då kunde han tro. Maria trodde redan, och fick nu insikt i Pingstens mysterium:

”Kristus tar sin boning i varje enskild människa.”

Tomas Wettermark, pilgrimspräst